Fast jag ska skärpa till mig - snart.....
fredagen den 1:e juni 2012
söndagen den 27:e maj 2012
måndagen den 21:e maj 2012
För första gången i detta hus!
Första mars 2001 flyttade jag och grabbarna in i det nya huset efter branden.
Under dessa år vi bott här har det aldrig bakats bullar i huset. Vi är inga bullätare nämligen.
Och det finns en sak som gör att jag hatar att baka bullar.
Nu har Beta-sonens flickvän flyttat ihop med oss och idag bröt hon trenden!
Aaarrrrghhhhh!
Deghänder!!
Det är anledningen till att jag inte bakar! Jag blir tvärarg av klibbig, illvillig deg som fastnar på fingrarna!
(kommentera gärna sonens snygga hållning vid datorn)
Under dessa år vi bott här har det aldrig bakats bullar i huset. Vi är inga bullätare nämligen.
Och det finns en sak som gör att jag hatar att baka bullar.
Nu har Beta-sonens flickvän flyttat ihop med oss och idag bröt hon trenden!
Deghänder!!
Det är anledningen till att jag inte bakar! Jag blir tvärarg av klibbig, illvillig deg som fastnar på fingrarna!
(kommentera gärna sonens snygga hållning vid datorn)
Om man vill får man bedövningsspray i halsen, ville inte jag för jag är kontrollfreaket from hell. Sedan kör de ner kameran i halsen och ber en svälja, och svälj så bra du kan för sedan är det värsta över. Man känner lite när de pumpar in luft men annars gör det som sagt inte ont. Försök att slappna av i tunga och svalg, försök inte svälja när du har slangen i halsen för då klöks du bara. De lägger en duk under kinden och den ligger där enbart för din skull så det är bara att låta saliven rinna ner på den.
Efteråt kan man ha lite ont i halsen men det klarar man väl?
Nu ska jag bara vänta på de sista provsvaren, en del togs direkt på plats i dag, och sedan får den här historien gärna vara slut!
Har ätit soppa i flera veckor nu, två gånger har jag fuskat och hamnat på akuten. Men nu borde det snart gå att prova igen, magsåret var läkt och jag får nu äta Omeprazol igen så ska det nog ordna sig.
Om jag är sugen på grillat med tillbehör och en kall öl??
SKULLE TRO DET!!!!
fredagen den 18:e maj 2012
tisdagen den 15:e maj 2012
Från välfärdssamhälle till nattväktarstat?
Vad är det som händer i landet? Vart är vi på väg?
Ingen kan väl ha undgått att våra trygghetssystem nedmonteras en bit i taget?
Sjukförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen med en A-kassa som sänkts och som de flesta arbetslösa inte ens får ersättning ifrån.
Åldringsvård som säljs ut till privata aktörer med ägande av riskkapitalbolag som för vinsten utomlands.
Det företag som ska ha minst betalt för att sköta vården får uppdraget - gamla tiders fattigvårdsauktioner har blivit verklighet, den som gör det mot minsta ersättning får hjonet.
Handikappade som haft assistans i tiotals år friskförklaras och tas ifrån stödet, sjuka och skadade kastats ur sjukförsäkringen och hamnar i en ännu svårare sits än vad bara sjukdomen ger.
Jag funderar mycket på det här.
Men vad är välfärd? Välfärdsstat? Välfärdssamhälle?
Ett samhälle där man lägger stor vikt vid att samhällets välfärd ska komma alla till del, i synnerhet svaga och utsatta grupper.
Att man har en fördelningspolitik där resurser ges till förmån för individer och sammanhang som behöver särskilda insatser.
Kort sagt en fungerande sjukförsäkring, ålderspension och arbetslöshetsförsäkring, fungerande skola, vård och omsorg.
Att man gör insatser för att gynna arbetslivet, arbetsmiljön för att förebygga skador och hälsorisker.
Att alla har samma rätt till sjukvård och utbildning.
Men viktigast för mig när jag tänker på välfärdssamhälle är att det finns en grundtrygghet, att jag klarar mig under perioder av sjukdom eller arbetslöshet. Att mina barn har en skola att gå till där det finns utbildade lärare, att jag får träffa en läkare på samma villkor även om jag är rik eller inte.
Jag kan inte låta bli att undra hur det kan vara så att vi går åt så galet håll?
Vill inte alla ha den här tryggheten? Tycker inte alla att det är värt ett högre skattetryck för att få vara en del av ett välfärdssamhälle?
Jag kommer på att regeringen för ett år sedan tillsatte något de kallade Välfärdsutvecklingsrådet och jag klickar mig in på regeringens sida och läser igen vad de har för målsättning.
Och nu förstår jag! Vi har inte riktigt samma definition på välfärd, regeringen och jag.
Så här står det:
"Välfärdsutvecklingsrådet ska bidra med kunskap och erfarenheter till regeringen för att förbättra förutsättningarna för valfrihet, mångfald och tillgänglighet inom hälso- och sjukvården, handikapp- och äldreomsorgen, apoteksmarknaden och hushållsnära tjänster genom ökat entreprenörskap och innovativt företagande."
Inte ett ord om trygghet utan här handlar det om företagande, RUT och ROT, valfrihet och mångfald.
Mycket av det här önskar man sig också naturligtvis men det är inte lätt för någon att välja när man är i ett utsatt läge.
Och hur det går med apoteken vet vi ju. I glesbygden läggs de nu ner ett efter ett.
Jag vill inte ha valfrihet och mångfald på bekostnad av trygghet och dessutom vet jag att detta faktiskt är ett av de få fall där man både kan äta kakan och ha den kvar.
Våra försäkringssystem går med miljardbelopp i vinst, AF skickar tillbaka miljoner i outnyttjade statsbidrag.
Varför kan vi inte då ha fungerande system för välfärd?
Är vi på väg mot en nattväktarstat där staten står för lag och ordning och allt annat läggs ut på individen, privata företag eller frivilligorganisationer?
Hur har välfärden förändrats under de senaste åren?
Hur ser man på svaga, sjuka eller skadade individer?
Det är inte längre självklart att man får hjälp av det system som man själv varit med att bygga upp och betala till.
Vid inkomstförlust, vare sig det beror på det ena eller andra, är det inte säkert att man får den hjäp man borde kunna förvänta sig.
Om du under ditt friska arbetande del av livet skaffat boende och materiella tillgångar är de inte längre dina, du har förlorat rätten till privat ägande. Du får inte socialbidrag om du bor i eget hus, även om du har en lägre bostadskostnad än om du hyr. Du får inte ha bil eller något annat av värde.
.jpg)
Om du blir arbetslös för länge så hamnar du i åtgärder där du går och jobbar utan att få betalt, utan rätt till semester, ingen A-kassa eller semesterersättning, vid lägsta ersättning 17,50 kronor i timmen.
Men arbetsgivaren får lite drygt 46 kronor i timmen för att den har den arbetssökande där.
Om sedan pengarna inte räcker till hyra och mat plus övrigt så kan man ju alltid söka försörjningsstöd hos kommunen - om man inte har ett ägande eller en partner, då får man först göra sig av med det/den.
Under tiden kan man söka hjälp hos kyrkan, frivilligorganisationer, ställa sig i soppkö eller om man har släkt och vänner kan man be om hjälp där, om de inte tröttnat på att man aldrig kan betala tillbaka.
Om ens eventuella barn behöver något extra kan man alltid vända sig till Majblomman eller någon annan hjälporganisation
Men vad händer nu då, i vårt land?
På alla de här områdena har indragningar och nedskärningar gjorts.
På socialkontoren måste socialsekreterarna säga nej till allt flera, göra bedömningar om vilken sökande det "är mest synd om" när det söker flera med liknande situationer.
Socialsekreterarna mår inte bra längre, de orkar inte med arbetsbelastningen och det jobbiga i att säga nej till allt flera sökande.
De ser nya grupper som söker, de utförsäkrade, de döende, de arbetslösa som efter att kanske ha varit i sjukförsäkringen nu är i FAS3 och måste ha pengar från socialen för att klara mat och mediciner.
Men de säger ifrån nu, socialarbetarna, Nu bryter vi tystnaden heter deras aktion. De är arga trötta och tydliga: vi vill kunna sköta våra jobb och det kan vi inte på ett tillfredsställande sätt.
Hoten ökar på både socialen, AF och FK. Sökande är förtvivlade och maktlösa och personalen likaså.
Lyssna gärna på detta : http://www.youtube.com/watch?v=-78pYqSSVhU
Utanförskapet som skulle minskas var en av anledningarna till arbetslinjen och aldrig har klyftorna varit större i modern tid än vad de är nu. Skillnaden mellan de som har det bäst och de som har det sämst öka, om man inte som Reinfeldt föreslår, att man räknar bort de tio procent som har det bäst och de tio procent som har det sämst, då blir det inte så stor skillnad längre. Smart?!
Jag räknar inte så och den här uppdelningen som vi har fått i vi och dom skrämmer mig.
.jpg)
I ett samhälle där de svaga lämnas utan trygghet blir även de välbeställda rädda, rädda för sin egen skull.
Rädda för att dela med sig av det de har, de vill inte bli av med det de skaffat sig för de vet att man kan hamna i utanförskap om det vill sig illa. I ett sådant samhälle delar man inte med sig, man välkomnar jobbskatteavdrag och hårda tag mot de som inte arbetar, "jag arbetar ju och de får fasen alla göra om de ska ha".
Endast i ett samhälle där individen känner trygghet vågar man dela med sig och vara solidarisk. Där behöver man inte bevaka sina tillgångar på samma sjuka sätt.
Vi har fått ett samhälle med "vi och dom".
Jag vill inte att mina barn ska växa upp i ett så hårt och osolidariskt samhälle, jag vill inte att mina föräldrar ska betala till ett konto i ett skatteparadis med sin avgifter i äldrevården, jag vill inte att jag ska få vänta länge på en undermålig vård när jag blir sjuk och jag bara vill inte medverka till att följa den väg som vi slagit in på nu fortsätter.
Jag tänker inte som Reinfeldt se enbart till de friska, starka, arbetande etniska medborgarna!!
På Solrosuppropet.se kan du läsa om vad som händer i sjukförsäkringen. Där lägger vi upp länkar, tips, skriver om vad som är på gång och skriver artiklar.
Ingen kan väl ha undgått att våra trygghetssystem nedmonteras en bit i taget?
Sjukförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen med en A-kassa som sänkts och som de flesta arbetslösa inte ens får ersättning ifrån.
Åldringsvård som säljs ut till privata aktörer med ägande av riskkapitalbolag som för vinsten utomlands.
Det företag som ska ha minst betalt för att sköta vården får uppdraget - gamla tiders fattigvårdsauktioner har blivit verklighet, den som gör det mot minsta ersättning får hjonet.
Handikappade som haft assistans i tiotals år friskförklaras och tas ifrån stödet, sjuka och skadade kastats ur sjukförsäkringen och hamnar i en ännu svårare sits än vad bara sjukdomen ger.
Jag funderar mycket på det här.
Men vad är välfärd? Välfärdsstat? Välfärdssamhälle?
Ett samhälle där man lägger stor vikt vid att samhällets välfärd ska komma alla till del, i synnerhet svaga och utsatta grupper.
Att man har en fördelningspolitik där resurser ges till förmån för individer och sammanhang som behöver särskilda insatser.
Kort sagt en fungerande sjukförsäkring, ålderspension och arbetslöshetsförsäkring, fungerande skola, vård och omsorg.
Att man gör insatser för att gynna arbetslivet, arbetsmiljön för att förebygga skador och hälsorisker.
Att alla har samma rätt till sjukvård och utbildning.
Men viktigast för mig när jag tänker på välfärdssamhälle är att det finns en grundtrygghet, att jag klarar mig under perioder av sjukdom eller arbetslöshet. Att mina barn har en skola att gå till där det finns utbildade lärare, att jag får träffa en läkare på samma villkor även om jag är rik eller inte.
Jag kan inte låta bli att undra hur det kan vara så att vi går åt så galet håll?
Vill inte alla ha den här tryggheten? Tycker inte alla att det är värt ett högre skattetryck för att få vara en del av ett välfärdssamhälle?
Jag kommer på att regeringen för ett år sedan tillsatte något de kallade Välfärdsutvecklingsrådet och jag klickar mig in på regeringens sida och läser igen vad de har för målsättning.
Och nu förstår jag! Vi har inte riktigt samma definition på välfärd, regeringen och jag.
Så här står det:
"Välfärdsutvecklingsrådet ska bidra med kunskap och erfarenheter till regeringen för att förbättra förutsättningarna för valfrihet, mångfald och tillgänglighet inom hälso- och sjukvården, handikapp- och äldreomsorgen, apoteksmarknaden och hushållsnära tjänster genom ökat entreprenörskap och innovativt företagande."
Inte ett ord om trygghet utan här handlar det om företagande, RUT och ROT, valfrihet och mångfald.
Mycket av det här önskar man sig också naturligtvis men det är inte lätt för någon att välja när man är i ett utsatt läge.
Och hur det går med apoteken vet vi ju. I glesbygden läggs de nu ner ett efter ett.
Jag vill inte ha valfrihet och mångfald på bekostnad av trygghet och dessutom vet jag att detta faktiskt är ett av de få fall där man både kan äta kakan och ha den kvar.
Våra försäkringssystem går med miljardbelopp i vinst, AF skickar tillbaka miljoner i outnyttjade statsbidrag.
Varför kan vi inte då ha fungerande system för välfärd?
Är vi på väg mot en nattväktarstat där staten står för lag och ordning och allt annat läggs ut på individen, privata företag eller frivilligorganisationer?
Hur har välfärden förändrats under de senaste åren?
Hur ser man på svaga, sjuka eller skadade individer?
Det är inte längre självklart att man får hjälp av det system som man själv varit med att bygga upp och betala till.
Vid inkomstförlust, vare sig det beror på det ena eller andra, är det inte säkert att man får den hjäp man borde kunna förvänta sig.
Om du under ditt friska arbetande del av livet skaffat boende och materiella tillgångar är de inte längre dina, du har förlorat rätten till privat ägande. Du får inte socialbidrag om du bor i eget hus, även om du har en lägre bostadskostnad än om du hyr. Du får inte ha bil eller något annat av värde.
.jpg)
Om du blir arbetslös för länge så hamnar du i åtgärder där du går och jobbar utan att få betalt, utan rätt till semester, ingen A-kassa eller semesterersättning, vid lägsta ersättning 17,50 kronor i timmen.
Men arbetsgivaren får lite drygt 46 kronor i timmen för att den har den arbetssökande där.
Om sedan pengarna inte räcker till hyra och mat plus övrigt så kan man ju alltid söka försörjningsstöd hos kommunen - om man inte har ett ägande eller en partner, då får man först göra sig av med det/den.
Under tiden kan man söka hjälp hos kyrkan, frivilligorganisationer, ställa sig i soppkö eller om man har släkt och vänner kan man be om hjälp där, om de inte tröttnat på att man aldrig kan betala tillbaka.
Om ens eventuella barn behöver något extra kan man alltid vända sig till Majblomman eller någon annan hjälporganisation
På alla de här områdena har indragningar och nedskärningar gjorts.
På socialkontoren måste socialsekreterarna säga nej till allt flera, göra bedömningar om vilken sökande det "är mest synd om" när det söker flera med liknande situationer.
Socialsekreterarna mår inte bra längre, de orkar inte med arbetsbelastningen och det jobbiga i att säga nej till allt flera sökande.
De ser nya grupper som söker, de utförsäkrade, de döende, de arbetslösa som efter att kanske ha varit i sjukförsäkringen nu är i FAS3 och måste ha pengar från socialen för att klara mat och mediciner.
Men de säger ifrån nu, socialarbetarna, Nu bryter vi tystnaden heter deras aktion. De är arga trötta och tydliga: vi vill kunna sköta våra jobb och det kan vi inte på ett tillfredsställande sätt.
Hoten ökar på både socialen, AF och FK. Sökande är förtvivlade och maktlösa och personalen likaså.
Lyssna gärna på detta : http://www.youtube.com/watch?v=-78pYqSSVhU
Utanförskapet som skulle minskas var en av anledningarna till arbetslinjen och aldrig har klyftorna varit större i modern tid än vad de är nu. Skillnaden mellan de som har det bäst och de som har det sämst öka, om man inte som Reinfeldt föreslår, att man räknar bort de tio procent som har det bäst och de tio procent som har det sämst, då blir det inte så stor skillnad längre. Smart?!
Jag räknar inte så och den här uppdelningen som vi har fått i vi och dom skrämmer mig.
I ett samhälle där de svaga lämnas utan trygghet blir även de välbeställda rädda, rädda för sin egen skull.
Rädda för att dela med sig av det de har, de vill inte bli av med det de skaffat sig för de vet att man kan hamna i utanförskap om det vill sig illa. I ett sådant samhälle delar man inte med sig, man välkomnar jobbskatteavdrag och hårda tag mot de som inte arbetar, "jag arbetar ju och de får fasen alla göra om de ska ha".
Endast i ett samhälle där individen känner trygghet vågar man dela med sig och vara solidarisk. Där behöver man inte bevaka sina tillgångar på samma sjuka sätt.
Vi har fått ett samhälle med "vi och dom".
Jag vill inte att mina barn ska växa upp i ett så hårt och osolidariskt samhälle, jag vill inte att mina föräldrar ska betala till ett konto i ett skatteparadis med sin avgifter i äldrevården, jag vill inte att jag ska få vänta länge på en undermålig vård när jag blir sjuk och jag bara vill inte medverka till att följa den väg som vi slagit in på nu fortsätter.
Jag tänker inte som Reinfeldt se enbart till de friska, starka, arbetande etniska medborgarna!!
På Solrosuppropet.se kan du läsa om vad som händer i sjukförsäkringen. Där lägger vi upp länkar, tips, skriver om vad som är på gång och skriver artiklar.
måndagen den 14:e maj 2012
Om det hade blivit som jag tänkt...
...så hade jag skrivet ett riktigt inlägg, surfat runt hos er och kommenterat. Kollat hur många som antagit utmaningen och läst era svar. Men jag har suttit för länge vid datorn (har skrivit artiklar och bråkat runt) som det är och är dödens trött. Men imorgon, mina vänner, då ska jag!
söndagen den 13:e maj 2012
Behöver hjälp av språkkunnig!
Göken gal utanför mitt hus! Bara så att ni vet.
Och nu till mitt problem: göken gal, göken har galit? Göken sitter och galer? Hur sjutton böjer man?
Och varför sjunger den inte, som man säger att andra fåglar gör?
Är inte det lite taskigt?
Ja, kråkan kraxar ju i och för sig.
Och ugglan hoar....
Vilken diskrimering!
Tunga funderingar på en söndag morgon.
Och nu till mitt problem: göken gal, göken har galit? Göken sitter och galer? Hur sjutton böjer man?
Och varför sjunger den inte, som man säger att andra fåglar gör?
Är inte det lite taskigt?
Ja, kråkan kraxar ju i och för sig.
Och ugglan hoar....
Vilken diskrimering!
Tunga funderingar på en söndag morgon.
lördagen den 12:e maj 2012
En gång blev det två gånger och resultatet från datormografin!
Har precis kommit hem från ett andra besök på sjukhus för dagen, den här gången regionens andra mot i morse.
Fick magkramperna från helvetet och var helt övertygad om att nu var slutet nära. Stackars Super-Snälla-Silver-Syster fick köra - igen! Väl där fick jag dricka bedövningsmedel och svälja lite smärtdödarpiller.
Nu är det bättre men fortfarande mycket jobbigt.
De trodde att det är magsåret och IBS:en som skapar problemet så nu blir det mera piller och mera soppa.
Men det bästa av allt!! Det fanns inga farliga saker i tjocktarmen!!! Doktorn kunde redan se svaren och det fanns lite fickor men inget konstigt!
Jag har inte några tumörer!!!
Så ont som fan men glad går jag och lägger mig och hoppas på att jag får några timmars sömn iaf.
Fick magkramperna från helvetet och var helt övertygad om att nu var slutet nära. Stackars Super-Snälla-Silver-Syster fick köra - igen! Väl där fick jag dricka bedövningsmedel och svälja lite smärtdödarpiller.
Nu är det bättre men fortfarande mycket jobbigt.
De trodde att det är magsåret och IBS:en som skapar problemet så nu blir det mera piller och mera soppa.
Men det bästa av allt!! Det fanns inga farliga saker i tjocktarmen!!! Doktorn kunde redan se svaren och det fanns lite fickor men inget konstigt!
Jag har inte några tumörer!!!
Så ont som fan men glad går jag och lägger mig och hoppas på att jag får några timmars sömn iaf.
fredagen den 11:e maj 2012
Provokation
I dag har jag varit inne på sjukhuset och gjort en provokation på Kåvepenin eftersom det står i mina journaler att jag inte tål det och jag inte var övertygad om att så var fallet.
Jag fick vara där inne i fyra timmar medan de gav mig lite i taget för att se om jag reagerade.
Och mycket riktigt så gjorde jag inte det!! Jag tål det!
Så nu kan jag äta den medicin jag behöver nästa gång, bra.
Jag firade detta med att hoppa av min fyra veckors kur med soppa, soppa och soppa och smaskade i mig köttfärsbiff och potatismos. Dumt!
Nu har jag jätteont i magen och ser fram emot många onda timmar.
Skyndar mig in till staden och köper ingredienser till soppa innan det blir för dant.
Dessutom fick jag av läkaren veta att jag har "skrivarhud"??? Ska googla på det senare.....
Jag fick vara där inne i fyra timmar medan de gav mig lite i taget för att se om jag reagerade.
Och mycket riktigt så gjorde jag inte det!! Jag tål det!
Så nu kan jag äta den medicin jag behöver nästa gång, bra.
Jag firade detta med att hoppa av min fyra veckors kur med soppa, soppa och soppa och smaskade i mig köttfärsbiff och potatismos. Dumt!
Nu har jag jätteont i magen och ser fram emot många onda timmar.
Skyndar mig in till staden och köper ingredienser till soppa innan det blir för dant.
Dessutom fick jag av läkaren veta att jag har "skrivarhud"??? Ska googla på det senare.....
torsdagen den 10:e maj 2012
Utmaning från Maria
Har fått en utmaning av Maria med bloggen Jag och de mina,
Jag ska svara på elva frågor från henne och så ska jag hitta på elva frågor själv att skicka vidare till elva andra bloggare,
Här är frågorna jag fick av Maria som jag ska svara på.
1. Vad gör dig glad?
Massor! Människor, djur, naturen, ungarna, vännerna, familjen, solen, doften av regnet, roliga grejer i brevlådan, en bra film.
Finns så mycket...
2. Vad (hos dig själv) är du mest stolt över?
Att jag tar ingen skit och att jag är empatiskt inkännande mot andra. Att jag aldrig är rädd för att prova nytt; - hur svårt kan det vara??
3. Vad är du rädd för?
Att det ska gå åt helvete!! Att något ska hända som jag inte kan fixa till.
4. Vad är det bästa du gjort i ditt liv?
Vad svårt! Man kan ju välja så mycket olika saker.
Barnen, operationen, tagit mig ur taskiga situationer....
Men om jag måste välja så blir det nog: älskat!
5. Vad går du aldrig hemifrån utan?
Mobilen.
6. Vad gör du när ingen ser?
Knäpper upp byxorna och lägger fötterna på soffbordet.
Och så brukar jag inte ha publik när jag topsar öronen eller skrapar tungan ;)
7. Vad gör dig arg?
Egoism och trångsynthet. Orättvisor och elaka människor.
Och när trådhelveten inte går i nålsögat!!
8. När grät du senast?
Jag är ingen gråtare, jag vet att man ska gråta för att må bra men det funkar inte på mig. Jag får bara huvudvärk och blir ful.
Det blir inget bättre av.
Men det händer. Senast måste ha varit när jag fick ta bort Vreskatt så där hastigt. Så andra december blir det då.
9. Har du gjort något som ingen annan gjort och i så fall vad??
Vad skulle det vara?? Funderar och kan faktiskt inte komma på något!
10. Om du bara fick äta en sak i resten av ditt liv, vad skulle det vara?
Nu gäller det att vara listig! Tapas? det kan ju vara nästan vad som helst. Eller pizza, den kan ju också varieras ganska bra?
Eller fuska och skriva soppa? Då kan man ju ta vad man vill bara man kokar upp det lite ;)
Märker ni min ovilja mot att äta samma mat hela livet?
Men om jag nu måste välja så blir det kött, ris och sås med blandsallad.
11. Vem skulle du aldrig släppa in i ditt hem och varför?
Finns nog många man inte skulle välkomna men svårt att komma på någon som är känd. Så ni vet vem det är. Skulle ju aldrig släppa in mördaren Brevik tex. Men någon som man bara tycker illa om, som man inte vill ha hem?? Jo, nu vet jag!! Gordon Ramsay skulle aldrig komma innanför min tröskel! Liten elak och onödigt dum jävel! Ogillar skarpt han sätt att göra en image av att behandla folk som skit. Han kan stå där och knacka men här kommer han inte in!
Och nu ska jag komma på elva nya frågor!
Ok, försöker:
1. Vad är ditt tidigaste minne?
2. Hur förvarar du dina tomkassar?
3. Hur ser ditt drömboende ut och var skulle det ligga?
4. Vilken semester är den bästa du haft?
5. Om du kunde ge dig själv ett råd när du var i femtonårsåldern, vad skulle det vara då?
6. Har du gjort något olagligt och kan vi få veta vad?
7. Vad är du mest stolt över? Något du gjort, kan eller något annat.
8. Vad skulle du vilja slippa göra för resten av ditt liv?
9. Godaste maten på restaurang och vad dricker du till?
10. Vad önskar du dig i present?
11. Om du fick ändra på en sak i ditt liv, vad skulle du ändra på då?
Och nu ska utmaningen skickas till elva bloggare och som vanligt är det ursvårt att välja så jag skickar till de elva som senast kommenterat på min blogg. Och blir du sugen på att hänga på utan att bli utmanad så varsågod!
Utmaningen går vidare till:
Elle
Livet runt
Marina
Märta
Gafflan
Helena
Häxan Blondie
Helena på Landet
Mångmamma
Nilla
Anne med e
En del av er som kommenterat hade jag redan sett utmaningen hos så ni fick ingen utmaning men får naturligtvis vara med om ni vill!
Jag ska svara på elva frågor från henne och så ska jag hitta på elva frågor själv att skicka vidare till elva andra bloggare,
Här är frågorna jag fick av Maria som jag ska svara på.
1. Vad gör dig glad?
Massor! Människor, djur, naturen, ungarna, vännerna, familjen, solen, doften av regnet, roliga grejer i brevlådan, en bra film.
Finns så mycket...
2. Vad (hos dig själv) är du mest stolt över?
Att jag tar ingen skit och att jag är empatiskt inkännande mot andra. Att jag aldrig är rädd för att prova nytt; - hur svårt kan det vara??
3. Vad är du rädd för?
Att det ska gå åt helvete!! Att något ska hända som jag inte kan fixa till.
4. Vad är det bästa du gjort i ditt liv?
Vad svårt! Man kan ju välja så mycket olika saker.
Barnen, operationen, tagit mig ur taskiga situationer....
Men om jag måste välja så blir det nog: älskat!
5. Vad går du aldrig hemifrån utan?
Mobilen.
6. Vad gör du när ingen ser?
Knäpper upp byxorna och lägger fötterna på soffbordet.
Och så brukar jag inte ha publik när jag topsar öronen eller skrapar tungan ;)
7. Vad gör dig arg?
Egoism och trångsynthet. Orättvisor och elaka människor.
Och när trådhelveten inte går i nålsögat!!
8. När grät du senast?
Jag är ingen gråtare, jag vet att man ska gråta för att må bra men det funkar inte på mig. Jag får bara huvudvärk och blir ful.
Det blir inget bättre av.
Men det händer. Senast måste ha varit när jag fick ta bort Vreskatt så där hastigt. Så andra december blir det då.
9. Har du gjort något som ingen annan gjort och i så fall vad??
Vad skulle det vara?? Funderar och kan faktiskt inte komma på något!
10. Om du bara fick äta en sak i resten av ditt liv, vad skulle det vara?
Nu gäller det att vara listig! Tapas? det kan ju vara nästan vad som helst. Eller pizza, den kan ju också varieras ganska bra?
Eller fuska och skriva soppa? Då kan man ju ta vad man vill bara man kokar upp det lite ;)
Märker ni min ovilja mot att äta samma mat hela livet?
Men om jag nu måste välja så blir det kött, ris och sås med blandsallad.
11. Vem skulle du aldrig släppa in i ditt hem och varför?
Finns nog många man inte skulle välkomna men svårt att komma på någon som är känd. Så ni vet vem det är. Skulle ju aldrig släppa in mördaren Brevik tex. Men någon som man bara tycker illa om, som man inte vill ha hem?? Jo, nu vet jag!! Gordon Ramsay skulle aldrig komma innanför min tröskel! Liten elak och onödigt dum jävel! Ogillar skarpt han sätt att göra en image av att behandla folk som skit. Han kan stå där och knacka men här kommer han inte in!
Och nu ska jag komma på elva nya frågor!
Ok, försöker:
1. Vad är ditt tidigaste minne?
2. Hur förvarar du dina tomkassar?
3. Hur ser ditt drömboende ut och var skulle det ligga?
4. Vilken semester är den bästa du haft?
5. Om du kunde ge dig själv ett råd när du var i femtonårsåldern, vad skulle det vara då?
6. Har du gjort något olagligt och kan vi få veta vad?
7. Vad är du mest stolt över? Något du gjort, kan eller något annat.
8. Vad skulle du vilja slippa göra för resten av ditt liv?
9. Godaste maten på restaurang och vad dricker du till?
10. Vad önskar du dig i present?
11. Om du fick ändra på en sak i ditt liv, vad skulle du ändra på då?
Och nu ska utmaningen skickas till elva bloggare och som vanligt är det ursvårt att välja så jag skickar till de elva som senast kommenterat på min blogg. Och blir du sugen på att hänga på utan att bli utmanad så varsågod!
Utmaningen går vidare till:
Elle
Livet runt
Marina
Märta
Gafflan
Helena
Häxan Blondie
Helena på Landet
Mångmamma
Nilla
Anne med e
En del av er som kommenterat hade jag redan sett utmaningen hos så ni fick ingen utmaning men får naturligtvis vara med om ni vill!
onsdagen den 9:e maj 2012
Datormografi av tjocktarm
Började i går med att dricka något tarmrensande för att sedan resten av dagen dricka, dricka, dricka och så på med en omgång drickbart lavemang igen. Mådde väl inte så bra, inget man vill göra på en lördag precis.
Men jag hade förväntat mig att det skulle vara mycket värre än det var faktiskt. Min mage är ju en sådan dramaqueen så jag hade inställt mig på stora smärtor och kramper men jag slapp dem.
Så i dag var det då dags för själva undersökningen och den var väl ganska tuff men var snabbt över och nu fram på eftermiddagen mår jag skapligt igen. Fast trött som ett snöre.
De börjar med att ge ett tarmavslappnande medel via blodet och sedan pumpar de in gas i tarmen för att de ska få bra bilder, det var milt sagt den obehagliga delen men inte det så farligt som jag trodde. Sedan åker man in och ur den där tunneln och det gör ju inte ont. "STIRRA INTE IN I LASERN" stod det med stora bokstäver så jag tog det säkra före det osäkra och blundade hela tiden.
Värst var det efteråt faktiskt, gasen som de blåst upp tarmarna med gjorde några knivhugg men efter ett par timmar så släppte det med. Så ska du göra den här undersökningen och får höra samma skräckhistorier som jag fick så tro inte på dem, det kan gå jättebra!
Nu ska man bara vänta på svaret och under tiden kommer jag väl att hinna med en gastroskopi och en provokation på allergen.
Det är mycket nu....
Men jag hade förväntat mig att det skulle vara mycket värre än det var faktiskt. Min mage är ju en sådan dramaqueen så jag hade inställt mig på stora smärtor och kramper men jag slapp dem.
Så i dag var det då dags för själva undersökningen och den var väl ganska tuff men var snabbt över och nu fram på eftermiddagen mår jag skapligt igen. Fast trött som ett snöre.
De börjar med att ge ett tarmavslappnande medel via blodet och sedan pumpar de in gas i tarmen för att de ska få bra bilder, det var milt sagt den obehagliga delen men inte det så farligt som jag trodde. Sedan åker man in och ur den där tunneln och det gör ju inte ont. "STIRRA INTE IN I LASERN" stod det med stora bokstäver så jag tog det säkra före det osäkra och blundade hela tiden.
Värst var det efteråt faktiskt, gasen som de blåst upp tarmarna med gjorde några knivhugg men efter ett par timmar så släppte det med. Så ska du göra den här undersökningen och får höra samma skräckhistorier som jag fick så tro inte på dem, det kan gå jättebra!
Nu ska man bara vänta på svaret och under tiden kommer jag väl att hinna med en gastroskopi och en provokation på allergen.
Det är mycket nu....
måndagen den 7:e maj 2012
Reinfeldts härskarteknik och framtidskommission
Jag såg på partiledardebatten igår.
Jag slogs ännu en gång av att förutom ett politiskt munhuggande och spel så pågår en massa annat under ytan.
Retorikförmåga och härskarteknink är avgörande för vem som anses vinnande i en debatt. Men Reinfeldts vana att bemöta motståndare med en väl inövad härskarteknik börjar ge bakslag.
Han upplevs av allt flera som överlägsen och arrogant, även av folk i de egna leden.
Att använda sig av härskarteknik är inget nytt, det har mobbare på skolgården använt sedan tidernas begynnelse. Att förlöjliga, osynliggöra, ignorera är tydliga drag. Reinfeldt avbryter, förlöjligar, svarar inte på frågor utan kommer i stället med nedlåtande kommentarer. I en ordstrid och retorikkamp vinner han men i sympati och röster förlorar han. Han behandlar även de i sitt eget block på detta sätt, när Annie Löf pratade log han överinseende. Han började tilltala oppositionsledarna men förnamn, vilket de sedan hängde på och refererade till Reinfeldt som "Fredrik".
Ett sätt att bryta en härskarteknik är att ta plats för egen del, intellektualisera debatten, kräva faktasvar på faktafrågor.
Att fila lite på retoriken kan också vara ett sätt att ta tillbaka "mark", visa att man behärskar stilen och inte blir skrämd.
Tycker att Löfven lyckades ganska bra med tanke på att han inte har någon träning alls och att han mötte ett proffs på härskarteknik och retorik.
Men Reinfeldt borde ta till sig kritiken, både från media och sina egna led, bland annat en moderat PR-konsult.
Reinfeldt fick frågan av Aftonbladets reporter:
- Finns det en risk för att bli betraktad som arrogant när man varit statsminister så länge som du?
Reinfeldt svarar:
- Nej, jag tror däremot att man kan uppfattas som väldigt erfaren.
Vi som vill ha politiska svar på de politiska frågorna tycker att det här stör, tydliga svar är sällsynta i sådana här debatter.
Bäst på det var nog Jonas Sjöstedt (V) igår, han var nog också den som var mest uppeldad och passionerad.
Men vem vann då? Man ska ju alltid bestämma vem som vann en partiledardebatt.
Det finns olika synpunkter på det. Man kan läsa lite olika åsikter här och där men enligt Demoskop var det Löfven
Sedan var det ju det här med Reinfeldt hån av Löfvens plan på ett innovationspolitiskt råd vilket han beskrev som "fika med Löfven".
Men du Reinfeldt, vad hände med din framtidskommission?
Har ni gjort något annat än fikat för jag har inget hört något därifrån i alla fall!
Jag slogs ännu en gång av att förutom ett politiskt munhuggande och spel så pågår en massa annat under ytan.
Retorikförmåga och härskarteknink är avgörande för vem som anses vinnande i en debatt. Men Reinfeldts vana att bemöta motståndare med en väl inövad härskarteknik börjar ge bakslag.
Han upplevs av allt flera som överlägsen och arrogant, även av folk i de egna leden.
Att använda sig av härskarteknik är inget nytt, det har mobbare på skolgården använt sedan tidernas begynnelse. Att förlöjliga, osynliggöra, ignorera är tydliga drag. Reinfeldt avbryter, förlöjligar, svarar inte på frågor utan kommer i stället med nedlåtande kommentarer. I en ordstrid och retorikkamp vinner han men i sympati och röster förlorar han. Han behandlar även de i sitt eget block på detta sätt, när Annie Löf pratade log han överinseende. Han började tilltala oppositionsledarna men förnamn, vilket de sedan hängde på och refererade till Reinfeldt som "Fredrik".
Ett sätt att bryta en härskarteknik är att ta plats för egen del, intellektualisera debatten, kräva faktasvar på faktafrågor.
Att fila lite på retoriken kan också vara ett sätt att ta tillbaka "mark", visa att man behärskar stilen och inte blir skrämd.
Tycker att Löfven lyckades ganska bra med tanke på att han inte har någon träning alls och att han mötte ett proffs på härskarteknik och retorik.
Men Reinfeldt borde ta till sig kritiken, både från media och sina egna led, bland annat en moderat PR-konsult.
Reinfeldt fick frågan av Aftonbladets reporter:
- Finns det en risk för att bli betraktad som arrogant när man varit statsminister så länge som du?
Reinfeldt svarar:
- Nej, jag tror däremot att man kan uppfattas som väldigt erfaren.
Vi som vill ha politiska svar på de politiska frågorna tycker att det här stör, tydliga svar är sällsynta i sådana här debatter.
Bäst på det var nog Jonas Sjöstedt (V) igår, han var nog också den som var mest uppeldad och passionerad.
 |
| Du har sänkt skatterna för de rikaste. Du har tagit ifrån sjuka människor deras sjukersättning och de flesta arbetslösa får inte ens A-kassa! (Jonas Sjöstedt (V) till Reinfeldt) |
Men vem vann då? Man ska ju alltid bestämma vem som vann en partiledardebatt.
Det finns olika synpunkter på det. Man kan läsa lite olika åsikter här och där men enligt Demoskop var det Löfven
Sedan var det ju det här med Reinfeldt hån av Löfvens plan på ett innovationspolitiskt råd vilket han beskrev som "fika med Löfven".
Men du Reinfeldt, vad hände med din framtidskommission?
Har ni gjort något annat än fikat för jag har inget hört något därifrån i alla fall!
Trevlig, glad och apful
Jag är trevlig. I trafiken alltså.
Jag ler med huvudet på sned, lämnar företräde, visar med en generös gest med öppen hand att "åk före du"!
Jag håller avståndet och använder blinkers och jag fattar hur blixtlåsmodellen funkar i kösituationer - och jag ler, som sagt.
Men ibland, fast bara ibland, blir jag rasande på folk som kör så att de utsätter mig för och andra för fara.
Då är jag inte så trevlig, jag lägger inte huvudet på sned och ler.
Jag lutar mig framåt med ansiktet nära vindrutan, blinkar med helljuset och ger fulfingret!!
Jag ler med huvudet på sned, lämnar företräde, visar med en generös gest med öppen hand att "åk före du"!
Jag håller avståndet och använder blinkers och jag fattar hur blixtlåsmodellen funkar i kösituationer - och jag ler, som sagt.
Men ibland, fast bara ibland, blir jag rasande på folk som kör så att de utsätter mig för och andra för fara.
Då är jag inte så trevlig, jag lägger inte huvudet på sned och ler.
Jag lutar mig framåt med ansiktet nära vindrutan, blinkar med helljuset och ger fulfingret!!
Vet att det är apfult att göra så men kan bara inte låta bli.....
lördagen den 5:e maj 2012
Ska det till att barn dör innan folk vaknar?
Medias makt och folks inlevelseförmåga.
Vi har i dagarna kunnat läsa om Jimmy Fredriksson och hans fru Linda som miste sin dotter i cancer.
Hemskt, det värsta man kan tänka sig skulle kunna hända.
Inte nog med att de drabbades av tung och svår sorg utan när pressen blev för stor och Jimmy sjukskrev sig för att sedan börja jobba igen på halvtid var FK där och utförsäkrade honom.
Han skrev ett brev på FB och reaktionerna blev som sig bör många och högljudda. Av inlägget på hans FB-sida har i skrivande stund gjorts 79 625 delningar.
Det har gjorts reportage i tidningar och intervju i radio.
Det är bra att det uppmärksammas.
Det har nu utförsäkrats 61 265 människor och enligt prognos kommer ytterligare 16 000 människor att utförsäkras fram till december 2014.
Bakom varje siffra finns en människa som förutom sin psykiska och fysiska status även ska dras med stora ekonomiska problem och bekymmer.
Aftonbladet har tagit upp tre fall till där föräldrar mist sitt barn, berättelser som berör ända in i hjärtat på folk!
Men om man nu har gjort närmare 80.000 delningar på FB, gjort en massa intervjuer och repotage och visat på en sådan stor bestörtning, varför nu? Varför ser man inte orsaken?
En nedmonterad sjukförsäkring.
Det finns över 60 000 personer utförsäkrade som lider dagligen och visst är det hemskt att barn dör, det borde inte hända, men ännu värre kanske det är att det är då, och först då, som det reageras i stugorna.
Därför att det ligger så nära ens egna värsta mardrömmar att förlora ett barn?
Att egen sjukdom och skada känns som om
"det händer bara andra, inte mig"?
Grattis i så fall, det trodde jag också...
Jag vet och förstår det hemska, hemska som drabbat dessa familjer. Men sjukdom och utförsäkring drabbar alla som inte kan hålla tidsgränserna för sina sjukdomar och jag önskar att det inte behövdes sådana här hemska historier för att folk ska tycka att:
NU ÄR DET NOG!!
Vi har i dagarna kunnat läsa om Jimmy Fredriksson och hans fru Linda som miste sin dotter i cancer.
Hemskt, det värsta man kan tänka sig skulle kunna hända.
Inte nog med att de drabbades av tung och svår sorg utan när pressen blev för stor och Jimmy sjukskrev sig för att sedan börja jobba igen på halvtid var FK där och utförsäkrade honom.
Han skrev ett brev på FB och reaktionerna blev som sig bör många och högljudda. Av inlägget på hans FB-sida har i skrivande stund gjorts 79 625 delningar.
Det har gjorts reportage i tidningar och intervju i radio.
Det är bra att det uppmärksammas.
Det har nu utförsäkrats 61 265 människor och enligt prognos kommer ytterligare 16 000 människor att utförsäkras fram till december 2014.
Bakom varje siffra finns en människa som förutom sin psykiska och fysiska status även ska dras med stora ekonomiska problem och bekymmer.
Aftonbladet har tagit upp tre fall till där föräldrar mist sitt barn, berättelser som berör ända in i hjärtat på folk!
Men om man nu har gjort närmare 80.000 delningar på FB, gjort en massa intervjuer och repotage och visat på en sådan stor bestörtning, varför nu? Varför ser man inte orsaken?
En nedmonterad sjukförsäkring.
Det finns över 60 000 personer utförsäkrade som lider dagligen och visst är det hemskt att barn dör, det borde inte hända, men ännu värre kanske det är att det är då, och först då, som det reageras i stugorna.
Därför att det ligger så nära ens egna värsta mardrömmar att förlora ett barn?
Att egen sjukdom och skada känns som om
"det händer bara andra, inte mig"?
Grattis i så fall, det trodde jag också...
Jag vet och förstår det hemska, hemska som drabbat dessa familjer. Men sjukdom och utförsäkring drabbar alla som inte kan hålla tidsgränserna för sina sjukdomar och jag önskar att det inte behövdes sådana här hemska historier för att folk ska tycka att:
NU ÄR DET NOG!!
fredagen den 4:e maj 2012
fredagen den 27:e april 2012
Var får han allt ifrån?! Förgrymmade unge....
Sonens klass har utställning som börjar i morgon på stadens galleri.
Undrar var han hämtar inspiration ifrån! Hmmppfff...
I texten i dagen tidning kan man läsa:
"Det absolut största konstverket är en skulptur av Martin Forsberg och Hampus Åberg. Den heter "Urbloggerskan" och är en stor kvinna framför en dator.
- Hon är stor för att hon liksom vill ta plats, hon tränger sig fram, hon brer ut sig, säger Martin."
Förbaskade, älskade unge!
Undrar var han hämtar inspiration ifrån! Hmmppfff...
I texten i dagen tidning kan man läsa:
"Det absolut största konstverket är en skulptur av Martin Forsberg och Hampus Åberg. Den heter "Urbloggerskan" och är en stor kvinna framför en dator.
- Hon är stor för att hon liksom vill ta plats, hon tränger sig fram, hon brer ut sig, säger Martin."
Förbaskade, älskade unge!
söndagen den 22:e april 2012
fredagen den 20:e april 2012
Magsårshistorians fortsättning
I dag har de gått upp med kamera där solen aldrig skiner och hittade vad jag hade hoppats på att de inte skulle hitta, blod.
Så nu är en datortomografi beställd, med förtur.
Jag fick tre olika mediciner som ska läka magsåret och förhoppningsvis ta död på magsårsbacillerna, kostnad 735:- så jag hoppas de funkar!
Så nu är det mycket på G, provokation på allergicentrum med pencillin 11 maj, gastroskopi 21 maj och så en röntgen någon gång snart!
Är trött och öm på onämnbara stället och fryser ända in i märgen!
Nu kryper jag under filten framför brasan och hoppas på att allt ordnar sig!
Så nu är en datortomografi beställd, med förtur.
Jag fick tre olika mediciner som ska läka magsåret och förhoppningsvis ta död på magsårsbacillerna, kostnad 735:- så jag hoppas de funkar!
Så nu är det mycket på G, provokation på allergicentrum med pencillin 11 maj, gastroskopi 21 maj och så en röntgen någon gång snart!
Är trött och öm på onämnbara stället och fryser ända in i märgen!
Nu kryper jag under filten framför brasan och hoppas på att allt ordnar sig!
Livsviktigt och så himla enkelt!
Den här bloggposten vaccinerar 95 barn
Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.
Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.
Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.
Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj
Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.
Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj
torsdagen den 19:e april 2012
Helicobacter pylori
Idag fick jag svar på att jag har magsårsbakterien!!
Kunde väl gett mig den på att de var gröna och hade tentakler!! Jädrans aliens!
Känns bra för då vet jag vem jag har att göra med, så att säga. Behandlingen är en dunderkur med tre olika pencillin och naturligtvis är jag allergisk mot det ena! Så nu funderar de på vad som ska göras. Själv håller jag på och ringer och terroriserar en massa personal på journalarkivet för att få tag på min journal från 2001.
Jag hade då hjärnhinneinflammation och de pumpade i mig allt möjligt och om jag inte reagerade då, så kanske den där gången 1997 bara var en tillfällighet?
I morgon blir det rektoskopi, yiiipiiie!!
Och den 21 maj gastroskopi, dubbel-yieeepiiiie!!
Jag är trött och har ganska ont i magen men jag är glad för nu har jag en plan och jag har inte kräkts blodblandat något mera utan nu är det "bara" den andra vägen......
Och jag kan sova flera timmar i sträck!
tisdagen den 17:e april 2012
Vart tar det vägen?
När det var Earth Hour så pratade de mycket om att spara energi i media. Bland annat så var det en som pratade glödlampor, som vanligt. Att inte låta saker stå på stand-by och så vidare.
En nyhet, för mig i alla fall, var att man inte ska låta mobilladdaren sitta kvar i uttaget när man laddat färdigt.
Jag gör det alltid! Låter den sitta kvar alltså.
Och nu undrar jag: hur kan den dra ström när inget laddas?
Och om det är så att den drar ström, vart tar den då vägen??
Jag som laddar min mobil vid sängen och oftast bara drar ur mobilen och låter kontakten falla till golvet, kan inte låta bli att i nästa steg fundera på om det är så att det nu har runnit ut en massa ström på mitt golv?!!
Ska vara försiktig nu när jag ska lägga mig, så jag inte åker på en snyting från "utrunnen" ström på golvet!
En nyhet, för mig i alla fall, var att man inte ska låta mobilladdaren sitta kvar i uttaget när man laddat färdigt.
Jag gör det alltid! Låter den sitta kvar alltså.
Och nu undrar jag: hur kan den dra ström när inget laddas?
Och om det är så att den drar ström, vart tar den då vägen??
Jag som laddar min mobil vid sängen och oftast bara drar ur mobilen och låter kontakten falla till golvet, kan inte låta bli att i nästa steg fundera på om det är så att det nu har runnit ut en massa ström på mitt golv?!!
Ska vara försiktig nu när jag ska lägga mig, så jag inte åker på en snyting från "utrunnen" ström på golvet!
måndagen den 16:e april 2012
Sjukdom i familjen
Nu är det så här att en i familjen har blivit sjuk.
Länge har det varat detta tillstånd. Jag satte en gräns för hur länge det skulle få fortgå.
- Nu har du till månadsskiftet på dig att strunta i krämpor och svagheter. Den första nästa månad börjar du bidra här i huset.
Du ska inte bara ligga här och bli servad av oss som är friska, här måste faktiskt alla bidra, sa jag som tyckte att man faktiskt inte ska utnyttja sin familj bara för att man är skitsjuk.
Sjuklingen steg upp, försökte damsuga lite, orkade en del dagar laga lite mat eller vika lite tvätt men inte var det med någon ordning inte!
Så nu får det vraket inte ha kvar sitt rum längre, förtjänar det ju inte!
Datorn får krymplingen inte heller med sin när denne flyttar ner i källaren, men jag är inte omänsklig - madrassen och en filt får tas med ner.
Jag tycker dessutom att det är bra om sjuklingen vid utgång använder källardörren ist för huvudentren, jag menar bara det att det är ju jobbigt för oss andra att se hur sjuklingen mår, därför är det bättre att vi slipper se eländet. Vi skulle ju kunna engagera oss annars!
Nästa vecka ska jag fundera på hur jag ska behandla min arbetslöse familjemedlem.....
Tillägg: om jag varit regeringen och min familj landets folk.
Länge har det varat detta tillstånd. Jag satte en gräns för hur länge det skulle få fortgå.
- Nu har du till månadsskiftet på dig att strunta i krämpor och svagheter. Den första nästa månad börjar du bidra här i huset.
Du ska inte bara ligga här och bli servad av oss som är friska, här måste faktiskt alla bidra, sa jag som tyckte att man faktiskt inte ska utnyttja sin familj bara för att man är skitsjuk.
Sjuklingen steg upp, försökte damsuga lite, orkade en del dagar laga lite mat eller vika lite tvätt men inte var det med någon ordning inte!
Så nu får det vraket inte ha kvar sitt rum längre, förtjänar det ju inte!
Datorn får krymplingen inte heller med sin när denne flyttar ner i källaren, men jag är inte omänsklig - madrassen och en filt får tas med ner.
Jag tycker dessutom att det är bra om sjuklingen vid utgång använder källardörren ist för huvudentren, jag menar bara det att det är ju jobbigt för oss andra att se hur sjuklingen mår, därför är det bättre att vi slipper se eländet. Vi skulle ju kunna engagera oss annars!
Nästa vecka ska jag fundera på hur jag ska behandla min arbetslöse familjemedlem.....
Tillägg: om jag varit regeringen och min familj landets folk.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)